Gud gillar sex

Vi såg i den förra artikeln hur den sexuella revolutionen på många områden fått destruktiva följder. Det väcker naturligt frågan: Vad är alternativen? Vad är den kristna vägledningen när det gäller sex?

Den kristna tron har en lång historia i västerlandet. Kyrkan har ofta varit nära lierad med både makten och tidsandan, vilket gett upphov till många missförstånd. Låt mig därför börja med tre bakgrundskommentarer.

1. Den kristna vägledningen om sex är moralisk, inte juridisk. Det jag skriver om här handlar inte om hur landets lagar ska se ut; frågan är istället vad som är ett gott sätt att leva på. Redan i de 10 buden finns denna åtskillnad. Det finns moraliska principer som självklart ska påverka lagstiftningen (7:e budet: Du ska inte stjäla), medan det finns andra moraliska principer som inte hör hemma i lagstiftningen (9:e budet: Du ska inte ha begär till din nästas hus).

2. Den kristna tron är livsbejakande och positiv till kroppslighet och sexualitet. Som teologen Howard Hendricks har sagt: ”Vi ska inte skämmas för att diskutera det som Gud inte skämdes att skapa.” I GT finns en hel bok – Höga Visan – som besjunger romantik, erotik och sinnlighet. Gränsdragningarna finns, inte för att förminska sexualiteten, utan för att ringa in det område där den frodas bäst.

3. Den kristna församlingen har haft det kämpigt med att hantera glappet mellan ideal och verklighet när det gäller sex. Ett sätt har varit att sänka ribban och anpassa idealen efter verkligheten och på så sätt få bort glappet. Ett annat sätt har varit att dölja glappet genom hyckleri. Det viktiga blir att glappet inte avslöjas – och om det avslöjas omedelbart avvisa den skyldige.

Båda lösningarna är tragiska. Den kristna församlingen har unika resurser att tillgå. Vi ska varken tumma på Guds vilja eller förneka vårt misslyckande. Lösningen på glappet mellan ideal och verklighet finns i evangeliet; Guds nåd som förlåter oss våra synder och Guds kraft som hjälper oss till förändring.

Den kristna synen på sex

I Bibelns första kapitel står det: ”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem.” Kroppsligheten och den sexuella polariteten mellan manligt och kvinnligt kommer alltså från Gud. Han är designern bakom sex.

Vad är det första Gud säger till människan? ”Ha sex!” Eller mera ordagrant: ”Var fruktsamma och föröka er …” Glöm myten om att Bibeln är sexualfientlig; det är uppenbart att Gud gillar sex.

I Bibelns andra kapitel får vi en mer utförlig presentation av Guds tanke. Sex hör ihop med gemenskap. När Gud skapat mannen för han fram alla djur inför honom, men det finns inget i skapelsen som motsvarar människan. Mannen är ensam – fram till dess att Gud skapat kvinnan, som är på hans nivå och motsvarar honom.

När mannen och kvinnan står nakna och lyckliga inför Gud säger han till dem: ”Därför skall en man överge sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall bli ett kött.” 1 Mos 2:24. Detta är utan tvekan Bibelns huvudord i ämnet. Det är Skaparens egen instruktion till dem han skapat, det är ordet som Jesus citerar när han får frågor om äktenskap och sexualitet (Matt 19) och det är ordet Paulus citerar när han skriver om manligt och kvinnligt (Ef. 5).

Om vi analyserar Guds instruktion ser vi att den innehåller fem led. Guds vilja är …

  • en monogam relation; en man … sin hustru.
  • en heterosexuell relation; en man … sin hustru.
  • en ny social storhet; överge sin far och sin mor och hålla sig tillsin hustru.
  • en trogen äktenskapsrelation; hålla sig till sin hustru.
  • en sexuell relation; de två ska bli ett kött.

Ordningen är klar: överge – hålla sig till – bli ett kött.

Enligt kristen tro är äktenskapet ett förbund. Profeten Malaki talar om ”… ditt förbunds hustru” (Mal 2:14). Detta förbund ingås genom en offentlig vigsel och bekräftas sedan i den sexuella föreningen.

Sex hör alltså, enligt kristen tro, exklusivt till äktenskapet. Som det står i Nya testamentet: ”Äktenskapet ska hållas i ära och den äkta sängen ska bevaras obefläckad.” (Heb. 13:4)

Det är för vår tid en obegriplig tankegång. Eller? Låt mig försöka förklara.

Det handlar inte om att försöka begränsa något gott. Det handlar om vad vi menar med kärlek.

När vi människor – också i det sekulariserade Sverige med vår promiskuösa livsstil – har funnit den person vi vill dela vårt liv med, ger vi sexualiteten en ”teckenfunktion”; den blir ett förbundstecken på vår kärlek, på det unika i vår relation.

Vi kan hälsa på, kindpussa, krama om, äta lunch, skratta, resa, arbeta med … andra människor utan att det behöver hota vår relation. Men en sexuell otrohet får allt att gunga. Varför? Därför att vi i den sexuella gemenskapen uttrycker vår enhet. Det är det djupaste kroppsspråket vi har, där vi med hela vår varelse säger till den andre: ”Jag tillhör dig”.

Sex utan oreserverad överlåtelse, utan verklig kärlek, är därför oetiskt. Varför säga med våra kroppar det vi inte vill säga med vår mun? Sex innebär att förenas med en annan person. Den vi inte vill vara ett med, ska vi därför inte heller bli ett med. Det är en fråga om integritet.

Sexualiteten är inte bara ett förbundstecken; den hör också ihop med fortplantningen. En ny liten människa har rätt till en trygg uppväxt med en mamma och en pappa, som är överlåtna åt varandra och åt sina barn.

I grunden är det en fråga om att förhålla sig till sexualitetens samtliga aspekter. Kristen tro säger JA till lust och njutning; det är Guds gåvor till oss. Kristen tro säger JA till fortplantningen; vi ska vara beredda att ta emot nytt liv. Kristen tro säger JA till föreningen; vi ska vara överlåten den vi förenas med.

Det är därför sexualiteten hör ihop med äktenskapet.

Stefan Gustavsson