Varför ska äktenskapet bevaras för man-kvinna-relationen?
Äktenskapet existerar i alla kända civilisationer och kulturer. Det sägs att det idag finns en enda kultur där äktenskapet inte existerar, Na-folket i Kina, och dessa människor är därmed de enda som inte kan relatera till äktenskapet. Det rör sig om något 10 000-tal människor i världen.
Redan i den 4000 år gamla lagstiftningen från Mesopotamien, den äldst bevarade lagstiftningen i vår värld, framträder äktenskapet som en institution mellan man och kvinna. Äktenskapet kretsar kring ekonomi och arv, familjebildning och barn – men också kärleken. Så långt tillbaka vi känner historien framträder äktenskapet som en institution som är till för att göra man och kvinna till man och hustru – med det viktiga målet att även tillvarata barnens intresse.
Äktenskapet har däremot inte i någon civilisation varit till för homosexuella par. Äktenskapet utgör tvärtom ett samhälleligt erkännande av att relationen mellan man och kvinna är unik. Att nu förändra detta skulle innebära ett stort socialt ingenjörsexperiment.
Grunden till att stat och samhälle – genom hela den dokumenterade historien – har gett relationen mellan man och kvinna ett särskilt erkännande genom äktenskapet, är inte en vilja att lagstifta om kärlek. Istället är utgångspunkten det faktum att vi människor i nästan alla (fysiska) avseenden är självtillräckliga; det finns dock en funktion där det krävs en enhet mellan en man och en kvinna för att vi ska fungera, nämligen fortplantningen. Detta erkänns i äktenskapet.
Äktenskapet är uppbyggt kring barnet, konstaterade en fransk utredning i januari 2006, och för att tillvarata barnets intresse har fransmännen valt att bevara äktenskapet för man-kvinna- relationen. Sverige är istället det land i världen där äktenskapet sannolikt är som mest försvagat som institution. Det finns inte något som talar för att äktenskapet skulle förstärkas genom att det frikopplas från föräldraskapet, vilket sker om det omdefinieras till att bara handla om att bekräfta vuxnas känslor och önskningar. Sverige behöver stärka, inte försvaga äktenskapet.
Äktenskapet symboliserar den verklighet allas vår existens är beroende av, att varje människa har ett manligt och ett kvinnligt ursprung. Äktenskapet är alltjämt oupplösligt förbundet med familjebildning på ett sätt som homosexuella partnerskap aldrig kan bli. Därför finns det all anledning att bevara äktenskapet endast som en relation mellan en man och en kvinna. Det finns inga skäl starka nog som talar emot detta.
5 argument för en könsneutral äktenskapslag – och varför de inte håller
- Det är en mänsklig rättighet för homosexuella par att ingå äktenskap
Detta stämmer inte. Tvärtom visar utredaren Hans Regner att det är en mänsklig rättighet för man och kvinna att ingå äktenskap – men att detta inte sträcker sig till homosexuella par. (Utredningen Äktenskap för par med samma kön – vigselfrågor (SOU 2007:17), sid. 229 m.fl.)
Det går inte heller att utifrån argumentet om alla människors lika värde hävda att homosexuella par måste få ingå äktenskap. FN-deklarationen säger tydligt att rätten att ingå äktenskap inte får begränsas av tre skäl: ras, nationalitet och religion. Samtidigt är deklarationen lika tydlig att
rätten begränsas av tre andra skäl: ålder (barnäktenskap förbjuds), frivillighet (äktenskap måste ingås genom ett fritt samtycke) och kön (äktenskap ingås mellan man och kvinna). (FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna, art. 16, www.manskligarattigheter.gov.se)
- Nuvarande lag är diskriminerande
Stat och samhälle har så långt tillbaka historien kunnat dokumenteras, gett relationen mellan man och kvinna ett särskilt erkännande genom äktenskapet. Grunden för detta är inte en vilja att lagstifta om kärlek. Istället är utgångspunkten det faktum att vi människor i nästan alla fysiska avseenden är självtillräckliga. Det finns dock en funktion där det krävs en enhet mellan en man och en kvinna för att vi ska fungera, nämligen fortplantningen.
Även om homosexuella par älskar varandra, är deras relation i detta grundläggande avseende inte den samma som den mellan man och kvinna. Att äktenskapet är förbehållet man och kvinna kan därför definitionsmässigt inte vara diskriminerande, eftersom de olika relationerna inte är analoga – ”allt annat lika”. Detta har stöd i domslut av Europa- och EG-domstolen.
- Det skadar väl ingen om homosexuella får ingå äktenskap
Kanske inte i fråga om enskilda par, men när det gäller den övergripande samhällsutvecklingen. Äktenskapet mellan man och kvinna, som lever troget med varandra och vårdar sig om de barn de får, kommer bara att framstå som ett livsstilsval – likvärdigt med många andra. En ny köns- neutral äktenskapssyn lär barnen att äktenskapet bara handlar om att tillgodose vuxnas sexuella och känslomässiga behov – inget mer. Barnen hamnar i skymundan och äktenskapet försvagas.
- Utvecklingen internationellt och i Sverige pekar i den här riktningen
Tvärtom har utvecklingen i t.ex. USA gått i motsatt riktning, och alla delstater utom fem har idag lagstiftning eller tillägg till sina konstitutioner som skyddar äktenskapet som en institution mellan man och kvinna. Frankrike är ett annat exempel. Den parlamentariska kommitté som såg över all familjelagstiftning utifrån barnperspektivet slog fast att äktenskapet i Frankrike ska vara förbehållet man-kvinna: ”Äktenskapet är inte bara ett kontraktsmässigt erkännande av kärleken mellan två personer. Det är ett förpliktigande ramverk av rättigheter och skyldigheter som utformats för att kunna ta emot ett barn och ge det en harmonisk uppväxt.”
- Äktenskap handlar bara om att bekräfta kärlek
Om den enda utgångspunkten är att genom äktenskapslagstiftningen bekräfta människors kärlek till varandra, skulle lagen även efter en förändring (där två män eller två kvinnor kan ingå äktenskap) vara begränsande. Om kärleken är den nyckel som används för att låsa upp äktenskapet för homosexuella, kommer den också att kunna användas för andra relationer – och krav på att äktenskapet ska bli antalsneutralt (bigami och polygami) måste tillgodoses.
Att däremot dra gränsen för äktenskapet vid man-kvinna-relationen, kan försvaras rationellt med hänvisning till att man och kvinna står i en unik relation till barnets tillblivelse och familjebildningen. Därför är det viktigt att sätta ner foten nu.
Sammanställt av Ola Nilsson inför Äktenskapets dag 21 oktober 2007