Sexualitetens syfte

Som svenskar lever vi i en i många avseenden sexfixerad kultur. Förutsatt att vi inte isolerar oss från omvärlden möts vi därför ständigt av bilder, budskap och ideologier som har ett sexualiserat språk. Genom internet och tidningar matas vi med råd om alltifrån de bästa raggningstipsen till hur vi kan få uppleva den häftigaste orgasmen. Men paradoxalt nog är det ändå två fundamentala frågor gällande sex och sexualitet som man så gott som aldrig adresserar i sekulära media:

  • Vilken är sexualitetens syfte?
  • Vilka ramar är sexualiteten i behov av för att vi ska kunna fullfölja detta syfte?

När det gäller sexualitetens syfte måste vi nog först göra klart att det finns en skillnad mellan sexualitet i största allmänhet och den sexuella föreningen – alltså samlaget. Vår sexualitet handlar nämligen om betydligt mer än bara att ”ha sex”. Utan överdrift kan den beskrivas som något av det viktigaste när vi ska definiera vad det är att vara en människa. Eller med världshälsoorganisationens (WHO) ord:

Sexualitet är en integrerad del av varje människans personlighet, och det gäller såväl man och kvinna som barn. Den är ett grundbehov och en aspekt av att vara mänsklig, som inte kan skiljas från andra livsaspekter. Sexualitet är inte synonym med samlag, den handlar inte om huruvida vi kan ha orgasmer eller inte, och är heller inte summan av våra erotiska liv. Dessa kan men behöver inte vara en del av vår sexualitet. Sexualitet är mycket mer: den finns i energin som driver oss att söka kärlek, kontakt, värme och närhet; den uttrycks i vårt sätt att känna och väcka känslor samt att röra vid varandra. Sexualiteten påverkar tankar, känslor, handlingar och gensvar och därigenom vår psykiska och fysiska hälsa.

Om man från sexualitetens syfte går över till själva samlagets syfte, uppfattar jag att Bibeln förkunnar att detta kan beskrivas som tvåfaldigt.

För det första: att bekräfta och fördjupa förbundet mellan mannen och kvinnan i äktenskapet.

För det andra: att säkra släktets fortbestånd.

I de instiftelseord som vi möter i Första Moseboken kan vi läsa: ”Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött” (1 Mos 2:24). Intressant i det här sammanhanget är att uttrycken ”lämna” och ”hålla sig till” är desamma som de som i andra bibeltexter används för att beskriva Israels förbundsrelation till Gud (se t ex 5 Mos 10:20; 31:8). Redan genom ordvalet kan vi alltså konstatera att Bibeln betraktar äktenskapet mellan en man och en kvinna som ett förbund. Alltså en djupgående och förpliktigande överlåtelse till den andra parten. Därmed kan vi också dra slutsatsen att de ingredienser som på denna tid brukade ingå i ett förbund – till exempel avgivandet av löften inför mänskliga vittnen – ska betraktas som underförstådda varje gång som Bibeln talar om äktenskapet.

En annan sak som är slående med äktenskapets instiftelseord är att de ger en påfallande tydlig ordning för hur det är tänkt att ett äktenskap ska ingås. Först, står det, ska mannen ”lämna” sin ursprungsfamilj. Därefter ska han ”hålla sig till sin hustru”, det vill säga lova henne livslång trohet. Först efter detta är tiden kommen för mannen och kvinnan att bli ”ett kött” – alltså förenas sexuellt.

Det som blir uppenbart när vi får denna ”trestegsraket” presenterad för oss, är att det normala i dagens Sverige är det precis motsatta! Först har man sex, därefter bestämmer man sig för varandra och slutligen lämnar man sin gamla trygghet (familj/bostad). Och utifrån en sådan ordning är det ju uppenbart att den sexuella föreningen har väldigt lite med Bibelns vision om att bekräfta ett redan ingånget förbund att göra.

Samtidigt kan vi inte i längden ignorera det som är Bibelns modell. En hel del av problemen som tenderar att uppstå i våra nära relationer i Sverige – att vi inte når fram till varandra, att vi blir besvikna på varandra, att vi känner oss utnyttjade av varandra – tror jag faktiskt har med just detta faktum att göra. Vi lever inte utifrån det som är sexualitetens syfte. Vi använder oss av samlaget till något annat än det från början är designat för. Och då är det väl inte så konstigt att det uppstår problem?

Talet om äktenskapet som ett förbund knyter också an till den form av åtagande som en sådan relation behöver föra med sig.

Först och främst är det ju genom att vi ligger med varandra som vi kan få barn, något som i sin tur för med sig ett långsiktigt åtagande i fråga om omsorg, försörjning, uppfostran och samarbete från föräldrarnas sida. Men till detta kan också läggas alla de andra saker som blir en gemensam angelägenhet den dag vi flyttar ihop med varandra – alltifrån ekonomi och hushållsplanering till yrkesval och vänskapsrelationer.

Även mot den här bakgrunden blir det därför naturligt att tala om den sexuella föreningen som en bekräftelse av ett förbund. För hur ska man våga gå in i så många gemensamma åtaganden utan att först lova varandra livslång trohet? Hur ska man våga öppna sin kropp, sin själ och sin ande för sin partner utan att veta att han eller hon är beredd att ta ansvar för det gemensamma livet tillsammans?

Den här typen av frågeställningar kan i sin tur utgöra bakgrunden till det som är nästa kapitels tema: sambo – varför inte?

Olof Edsinger

Denna artikel är från början ett kapitel i boken Gud och sex: Äktenskap, lust och sexualitet i Bibelns ljus (evangelie 2015).