Onani

Ordet onani anspelar på Första Mosebokens berättelse om Onan, den man som tvingades att gifta sig med sin svägerska och som ”lät säden spillas på jorden varje gång han låg med sin brors hustru, detta för att inte ge avkomma åt sin bror” (1 Mos 38:9). Som detta bibelcitat visar är det egentligen fel att koppla samman Onan med det som går under beteckningen onani. Faktum är att Guds ord förbigår denna form av sexuell utlevelse med total tystnad – något som stämmer till ödmjukhet för den som försöker ge bibelgrundad vägledning i ämnet.

Genom åren har jag mött ett antal människor i kyrkan med sinsemellan väldigt olika erfarenheter av onani. En kategori – som oftast är killar – är de som har fastnat i ett mer eller mindre tvångsmässigt onanerande. Som helt enkelt inte kan tagga ned kring sin egen lust, utan ständigt går och tänker på den och ofta konsumerar en hel del porr.

En annan kategori – som oftast är tjejer – är de som lider av beröringsskräck för de egna könsorganen. Som verkar besvärade över sin egen sexualitet, eller åtminstone väldigt främmande inför den. Tanken på att tillfredsställa sig själva är för dessa personer fjärran.

Mellan dessa båda ytterligheter finns majoriteten av Sveriges befolkning. Och beroende på var på skalan vi själva befinner oss tror jag att Bibelns hälsning in i våra liv kan se lite olika ut. Jag vill gestalta detta faktum utifrån tre olika bibeltexter.

  • Den första är Jesu ord i Bergspredikan: ”Den som ser med begär på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta” (Matt 5:28). Här uppfattar jag att inte minst porren problematiseras, med dess triggande av vårt sexuella begär.
  • Den andra bibeltexten är Paulus ord i Första Korinthierbrevet: ”’Allt är tillåtet för mig’, men allt är inte nyttigt. ’Allt är tillåtet för mig’, men jag ska inte låta något ta makten över mig” (1 Kor 6:12). Här uppfattar jag att onanerandet i sin mer tvångsmässiga form problematiseras. Precis som med allt annat i Guds skapelse är det vi som ska vara herrar över vår sexualitet – inte sexualiteten som ska vara herrar över oss.
  • Den tredje bibeltexten är Paulus ord om ömsesidigheten i den sexuella relationen. ”Mannen ska ge sin hustru vad han är skyldig henne, och på samma sätt hustrun sin man” (1 Kor 7:3). Sexualiteten är helt enkelt tänkt att levas ut i samspel med en annan människa, något som alltid kommer att göra onanin till något ”halvt”. Inte nödvändigtvis i bemärkelsen ”mindre skönt”, utan i en annan och djupare mening: onanin är ett substitut för the real thing.

Till stor del är det också dessa punkter som kan ge förklaringen till varför så många människor förknippar onani med känslor av skuld och skam. Vi känner helt enkelt av halvheten och vi skäms – särskilt om vårt onanerande har blivit tvångsmässigt.

Men för att återknyta till den andra av de båda ytterligheterna som jag beskrev i början: Att leva ut vår sexualitet i samspel med en annan människa förutsätter att vi känner oss hemma i vår egen kropp. Att vi har kontakt både med våra fysiska funktioner och med vår lust. Annars kan vi ju inte ge oss fullt ut till vår nutida eller framtida partner. Inte heller kan vi ”samspela” i den sexuella akten på det sätt som det är tänkt, utan riskerar att bli mer eller mindre passiva deltagare i det som sker.

Personligen tror jag därför att en livsbejakande balans i denna fråga är det som har mest som talar för sig. En balans där vi visserligen håller emot det som är onanins baksidor, men där vi ändå är så hemma i våra kroppar att vi inte behöver känna främlingskap (och än mindre: rädsla eller äckel) inför vår egen sexualitet.

Självklart är det också så att onanin bör spela en betydligt mer undanskymd roll för den som är gift än för den som är ogift. Risken är annars att vi glider ifrån varandra genom att vår sexuella lust får utlopp i ensamheten i stället för i gemenskapen med vår man eller hustru.

Olof Edsinger

Denna artikel är från början ett kapitel i boken Gud och sex: Äktenskap, lust och sexualitet i Bibelns ljus (evangelie 2015).