Som evangeliskt kristen kallar jag mig gärna för konservativ. Efter att ha läst den här boken har du förhoppningsvis fått klart för dig att jag är konservativ i min bibelsyn. Jag tror, som Lausannedeklarationen uttrycker det, att ”Bibeln är sann i allt vad den påstår”. Att den är grunden för lära och liv – i frågor om sexualitet såväl som i andra frågor.
Samtidigt kan det vara viktigt att slå fast att kristen tro i sig inte är att betrakta som särskilt konservativ. Tvärtom skulle man kunna hävda att den är revolutionär! Inte i den meningen att den med våld försöker omstörta den politiska makten. Men så att den med kärlek försöker omstörta hjärtan. Kristen tro är fräsch. Den är förnyande. Den är förvandlande. Och detta gäller även på sexualitetens område.
Vad vill jag säga med detta? Jo, att bara för att man har en konservativ bibelsyn, och bara för att man har en klassisk kristen syn på äktenskap och sex, behöver det inte betyda att man har en gammaldags syn på äktenskap och sex. Den amerikanske författaren Timothy Keller lyfter i en artikel med rubriken ”The Gospel and Sex” fram det faktum att Nya testamentets framhävande av celibatet avslöjar en mycket påtaglig skillnad mellan den traditionella (patriarkala) kulturen och den gudsrikeskultur som är tänkt att råda inom den kristna församlingen.
I den traditionella synen på äktenskap och familj, skriver Keller, är det sådana värden som stabilitet, status och social plikt som knyts till dessa institutioner. Man ska gifta sig dels för att fullfölja sina samhälleliga plikter, dels för att passa in i de sociala koder om manligt/kvinnligt som ligger till grund för samhällets uppbyggnad. I en sådan kultur blir exempelvis celibatet ett hot mot den rådande (patriarkala) ordningen. Keller citerar sociologen Rodney Stark, som har följande att säga om änkornas ställning i romarriket: ”Änkor i den hedniska kulturen utsattes för starkt socialt tryck att gifta om sig; kejsaren Augustus utdelade till och med böter till änkor som inte gifte om sig inom två år … I kontrast till detta var änkeståndet högt respekterat bland kristna, och omgifte var, om något, en sak som man milt avrådde ifrån … Kyrkan stod redo att understödja fattiga änkor, vilket gav dem möjlighet att välja om de ville gifta om sig eller inte.”
Mycket tydligare än så kan nog inte kollisionen mellan en biblisk och en traditionell äktenskapssyn illustreras. I det traditionella romerska samhället blev änkeståndet en anomali – en avvikelse från ordningen som måste ”åtgärdas” inom maximalt två år. Utifrån den kristna kyrkans gudsrikes-vision, däremot, vägrade man att göra familjebildningen till en avgud. Individens värde och identitet ansågs höra samman med att man var Guds barn, inte om man vara gift eller ogift. Därför gav man människorna (kvinnorna) friheten att välja om de ville vara gifta eller inte.
Just ordet ”avgud” är för övrigt mycket relevant i det här sammanhanget. Med bibliskt språkbruk kan man nämligen beskriva stabiliteten, statusen och den sociala plikten som det traditionella samhället förknippar med äktenskapet som just avgudar.
Men även i vårt eget samhälle – som i de här frågorna är allt annat än traditionellt – finns det gott om ”avgudar” i frågor som har med familj och sexualitet att göra. Inte minst tänker jag då på det i västvärlden så omhuldade idealet om personligt självförverkligande. I praktiken innebär detta att det bibliska äktenskapet står i precis lika stor kontrast till den moderna äktenskapssynen som till en mer traditionell.
Allra tydligast blir detta när vi läser i Bibeln om den ömsesidighet som är tänkt att råda inom det kristna äktenskapet. ”Underordna er varandra i vördnad för Kristus”, skriver Paulus när han undervisar efesierna om den kärlek som stavas tjänande och offer (Ef 5:21). Och till korinthierna skriver han: ”Mannen ska ge sin hustru vad han är skyldig henne, och på samma sätt hustrun sin man. Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun” (1 Kor 7:3-4). Kontrasten till det traditionella äktenskapet kunde inte vara mycket större, med dess patriarkala struktur och dess ofta allt annat än jämlika relationsmönster!
Men apostelns ord innebär också en utmaning till den moderna kulturens värderingar, där ett äktenskap betraktas som ett kontraktsförhållande där vi i första hand har uppgiften att förverkliga oss själva. Eller som en feminist-teolog definierade den äktenskapliga gemenskapen: ”ömsesidigt oberoende”.
I motsats till detta kretsar hemligheten bakom det bibliska äktenskapet kring den ömsesidiga underordning som beskrivs i Efesierbrevet. Om vi som kristna vill återspegla Guds goda skapelseordning i våra liv och äktenskap, behöver vi helt enkelt bejaka den bibliska förbundstanken. Vi behöver se på våra äktenskap som en överlåtelse till varandra, där vi gör oss beroende av och betjänar varandra. Även i den sexuella gemenskapen behöver vi satsa på en ömsesidighet där vi är lyhörda både för våra egna och för vår partners behov. Våra relationer och vår sexualitet är en del av vårt kristna lärjungaskap.
Det som avgör om vi förkroppsligar den bibliska visionen i våra relationer kan mot denna bakgrund uttryckas med frågeställningar som: Vilken attityd har vi till varandra i den äktenskapliga gemenskapen? Handlar det om kärlek eller kontroll? Om tvång eller frivillig underordning? Om förbund, plikt eller självförverkligande?
Min personliga övertygelse är att äktenskap med Bibelns värderingar som grund är ett av de i särklass starkaste vittnesbörd som vi som kristna kan förmedla i vår tid. Därför tror jag också att vi med frimodighet kan stå upp för det som är Bibelns gudainspirerade undervisning – på detta såväl som på andra områden.
Olof Edsinger
Denna artikel är från början ett kapitel i boken Gud och sex: Äktenskap, lust och sexualitet i Bibelns ljus (evangelie 2015).