Argument i den kristna debatten I

Bibeltexterna

Förutom de argument som vi känner igen från den allmänna debatten – och som självklart också kan dyka upp när vi talar om dessa saker i kyrkan – finns det ett antal argument som rör en specifikt kristen hållning till samkönat sex. Än en gång får vi väl säga att det är omöjligt att göra dessa frågor rättvisa enbart i artikelform, och för den som vill gå på djupet finns det gott om litteratur på engelska att tillgå.[1]

Här och nu vill vi dock komma med förslag på kortfattade svar till några av de vanligaste argumenten mot en klassisk syn på homosexualitet och samkönat sex i kyrkan. Vi börjar med den diskussion som har förts kring de aktuella bibeltexterna, för att i del två övergå till andra typer av argument.

1. Skapelseberättelsen

Ett fundament i den klassiska synen på äktenskap och sex – och på vad det är att vara människa över huvud taget – är Första Mosebokens skapelseberättelse. Det är där som den grundläggande koden i skapelsen slås fast, och det är där som relationen mellan mannen och kvinnan i äktenskapet får sina ursprungliga ramar. På senare år har det dock rests ett antal frågetecken med anledning av dessa texter. Teologen och författaren Kevin DeYoung sammanfattar kritiken med följande ord:

Vissa argumenterar för att Eva inte så mycket var ett komplement till Adam som en nära följeslagare. Det problem hon var botemedlet mot var ensamhet, inte ofullständighet. Och indikerar inte texten att kvinnan, till skillnad från djuren, passade för mannen för att hon var lik mannen, inte för att hon var olik honom? Kanske beror inte talet om ”ett kött” på någon specifik form av sexakt (eller någon sexakt över huvud taget). Även Laban sa ju till Jakob att ”Du är verkligen av samma kött och blod som jag!” (1 Mos 29:14), och Israels stammar sa till David ”Vi är av samma kött och blod som du” (2 Sam 5:1). Varför göra så mycket av en förment sexuell ”passform” när Första Moseboken 2 aldrig nämner fortplantning?

Argumentet fortsätter: Första Moseboken använder sig visserligen av exemplet med en man och en kvinna som ingår ett äktenskapsförbund, men varför kan inte detta illustrera vad som är normalt snarare än vad som föreskrivs som normativt? Föreningen mellan två män eller två kvinnor kan demonstrera samma mönster av att lämna och hålla sig till, och samma intima delande av allting, som vi ser hos Adam och Eva i Första Moseboken 2.[2]

På dessa invändningar svarar DeYoung med fem argument, som vi här vill presentera i kortform och då även komplettera med några egna tankar:

1) Det sätt som kvinnan skapas enligt Första Moseboken 2 visar att hon på ett konkret sätt är tänkt att komplettera mannen. Det som gör kvinnan unik är både att hon liknar mannen (hon är skapad utifrån mannens revben) och att hon är olik honom; hon är varken är en kopia av mannen (helt lik) eller ett djur (helt olik).

2) Talet om att mannen och kvinnan blir ett kött hänger samman med deras sexuella komplementaritet, och djupast sett med att samlaget är en återförening – alltså en förening av de två som skildes åt när Gud skapade kvinnan av mannens revben. Denna innebörd kan inte föras över på en samkönad relation, för där är det inte två olika – utan två lika – som förenas.

3) En samkönad sexuell relation kan inte ge upphov till barn, och fruktsamheten och/eller barnafödandet nämns både i Första Moseboken 1 och 3. Detta betyder inte att ett heterosexuellt äktenskap bara skulle vara ”på riktigt” om paret också får barn ihop. Däremot kan man säga att det heterosexuella äktenskapet är designat både för att ge upphov till och ta emot barn. Och även i exempelvis uppfostran är komplementariteten mellan könen en väsentlig aspekt. Män och kvinnor fyller helt enkelt olika funktioner i rollen som uppfostrare, även om det inte finns någon given mall för hur alla män eller alla kvinnor ska ta sig an detta uppdrag. Dessa faktorer bidrar också till barnkonventionens ord om att ”Barnet skall ha rätt att, så långt det är möjligt, få vetskap om sina föräldrar och bli omvårdat av dem” (art 7).

4) Jesus själv understryker betydelsen av äktenskapets instiftelseord, och klargör att de ska ses som normerande även i dag. Till saken hör ju också att det är komplementariteten mellan könen som till stor del kan sägas motivera äktenskapet som ett förbund enbart mellan två personer (monogami) – inte tre eller tio.

5) Den bibliska bilden av relationen mellan Gud och hans folk som ett äktenskap förutsätter komplementaritet. I föreningen mellan Kristus och församlingen är det mänskligt och gudomligt som smälter samman. Det är inte två gudar, och inte heller bara två människor. Jesus själv är visserligen unik i det att han är 100 % Gud och 100 % människa, men föreningen mellan Gud och hans folk förutsätter hela tiden att det handlar om två olika parter som har förenats genom sitt förbund med varandra.

2. Sodom och Gomorra

Få kristna i Sverige skulle använda sig av berättelsen om Sodom och Gomorra som huvudargument i en diskussion om Bibeln och samkönat sex. Det hindrar dock inte den svenske teologen Jesper Svartvik från att ta sin utgångspunkt i denna text i sitt kapitel om homosexualitet i Bibeltolkningens bakgator. I sitt fortsatta resonemang pekar han på tre tänkbara tolkningar av texten – att den handlar om homosexualitet, att den handlar om ogästvänlighet och att den handlar om sexuella övergrepp – och hans slutsats är anmärkningsvärd: Texten, förkunnar Svartvik, ”säger … faktiskt ingenting alls om det vi i dag kallar homosexualitet”.[3]

Kan detta verkligen stämma? Kevin DeYoung hänvisar i sin behandling av temat till Hesekiel 16:47–50, som mycket riktigt pekar på en bredd av förklaringar till varför Gud valde att utrota Sodoms invånare. Men så skriver han:

Ordet styggelse [Folkbibeln: ”sådant som var vidrigt”] översätter det hebreiska ordet to’ebah. ”Styggelsen” i vers 50 är en separat och specifik synd som Herren har i åtanke, men det är också en av flera ”styggelser” som hänvisas till i vers 47. Samma ord används i Tredje Moseboken 18:22 och 20:13, där en man som ligger med en man som med en kvinna kallas för en styggelse (to’ebah). Flera synder i helighetslagen i Tredje Moseboken beskrivs som styggelser, men bara denna pekas ut i sig själv som en styggelse. Bruket av to’ebah i Hesekiel, med hänvisning till Sodoms synd, är ett eko av Tredje Moseboken 18 och 20. Sodoms synder var många: stolthet, social orättvisa och utövandet av homosexualitet.[4]

Med stor sannolikhet finner vi ett eko av detta även i Nya testamentet, nämligen i Judas brev: ”Så är det med Sodom och Gomorra och städerna däromkring. På samma sätt bedrev de otukt och följde onaturliga begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i evig eld” (Jud v 7). Om detta skriver DeYoung:

Uttrycket ”onaturliga begär” (sarkos heteras) kan översättas bokstavligt som ”annat kött”, vilket får vissa forskare att argumentera för att den synd som åsyftas är att ha sex med änglar. Denna tolkning är möjlig, men det är bättre att ta ”annat kött” som en hänvisning till män som ligger med en man i stället för med en kvinna (som i moselagen i Tredje Moseboken 18:22 och 20:13). Det vore svårt att ställa männen i Sodom till svars för att utöva sex med änglar när de inte hade någon aning om att Lots gäster var änglavarelser. Enligt Judas var det vidare så att ”städerna däromkring … på samma sätt bedrev” synden av sarkos heteras. Ska vi tänka oss att även de andra städerna i trakten ägnade sig åt sex med änglar? Det är mer troligt att den synd som benämns som ”annat kött” är den av homosexuell aktivitet.[5]

3. Tredje Mosebokens lagar mot samkönat sex

Inte heller Tredje Mosebokens lagar om samkönat sex utgör några huvudargument för den som i dag vill slå fast vad Bibeln har att säga i denna fråga; det är skapelseberättelsen och Nya testamentets vittnesbörd som väger tyngst när det gäller detta. Men detta motsäger ju inte att Gamla testamentet var den Bibeln som Jesus och apostlarna läste, och Tredje Moseboken är viktig inte minst för att definiera innebörden av det i Nya testamentet så vanliga ordet ”otukt”. Notera också att det är denna bok som har gett oss både helighetslagen (”Ni skall hålla er heliga och vara heliga, ty jag är helig”, 3 Mos 11:44) och andra halvan av kärleksbudet (”du skall älska din nästa som dig själv”, 3 Mos 19:18). Helt ovidkommande kan alltså inte Tredje Moseboken vara!

Jesper Svartvik ägnar en hel del utrymme åt att bryta ned Gamla testamentets texter om samkönat sex i olika beståndsdelar. Hans grundtes är att lagarna i Tredje Moseboken inte har någon som helst relevans för kvinnlig homosexualitet, och egentligen inte för homosexualitet över huvud taget – snarare handlar de om problematiken med ombytta könsroller (”en kvinna kan inte penetrera, en man får inte penetreras”) och om sexuella övergrepp (”varken en kvinna eller en man ska du penetrera i syfte att förödmjuka”).[6]

Vad har då Kevin DeYoung att säga angående detta? Ett längre utdrag kommer här:

De andra lagarna mot sexuell synd i Tredje Moseboken 18 är inte på något sätt villkorade. Vi finner inga antydningar om att incest kunde vara acceptabelt om det skedde mellan samtyckande vuxna eller att tidelag kunde vara lämpligt så länge männen och kvinnorna inte gjorde sig av med sin könsspecifika identitet. Utifrån texten finns det inte starkare skäl för att begränsa förbudet mot homosexualitet än för att begränsa någon av de andra sexuella synderna. Det faktum att Tredje Moseboken 18 ägnar så mycket tid åt att noggrant beskriva vilka sexuella relationer som syndmässigt är för ”nära” och därför incestuösa (v 6–17) pekar på att ingen sådan analys är nödvändig i fråga om homosexualitet eftersom förbudet är absolut. Där homosexualitet fördöms bland assyrierna eller hettiterna, blir den ofta fördömd i specifika termer för en specifik handling (t ex en man som begår övergrepp mot sin son). Men trots detta finns det ingen antydan i Tredje Moseboken att vi bara talar om en smal form av homosexuellt beteende.

Ännu viktigare är att synden i Tredje Moseboken 18:22 och 20:13 beskrivs på ett sätt som hänvisar tillbaka till skapelseordningen. Texten säger ingenting om en äldre man och en yngling. Den använder det allmänna uttrycket för ”manlig”, och föreskriver att en man inte ska ligga med en man som med en kvinna. Uttrycket ”som med en kvinna” är betydelsefullt. Det knyter an till Första Moseboken 2, där Gud gjorde den första kvinnan från mannens sida för att hon skulle bli hans hjälpare och hans unika komplement. …

På liknande sätt kan inte förbuden mot homosexuella handlingar reduceras till diskriminerande kategorier. Båda parter ska ju trots allt straffas med döden. Moselagen föreskrev inget straff för en kvinna som togs med våld av en man (5 Mos 22:25–26). Om det hade handlat om homosexuell våldtäkt … skulle bara den angripande parten dödas. Tredje Moseboken gör mer än att kriminalisera oönskat samkönat beteende.[7]

4. Arsenokoitai och malakoi

Förbuden i Tredje Moseboken spelar en central roll också i diskussionen kring två av Nya testamentets texter om samkönat sex. Både i Första Korinthierbrevet 6:9 och Första Timotheosbrevet 1:10 använder aposteln Paulus ett ord som kan ses som ett eko av Gamla testamentets helighetslag – nämligen arsenokoitai. Det intressanta med detta ord – som i Folkbibeln översätts med ”de som utövar homosexualitet” – är att det över huvud taget inte är känt i det grekiska språket förrän det dyker upp i Första Korinthierbrevet. Det mest sannolika är därför att det var Paulus själv som uppfann ordet, och att han gjorde det med hänvisning till Tredje Mosebokens texter. Den grekiska översättningen av dessa lyder nämligen så här:

3 Mos 18:22: meta arsenos ou koimethese koiten gynaikos
(”Du skall inte ligga med en man som en man ligger med en kvinna”)

3 Mos 20:13: hos an koimethe meta arsenos koiten gynaikos
(”Om en man ligger med en annan man som en man ligger med en kvinna”)

Detta, visar det sig, är av väsentlig betydelse för hur vi ska tolka även de paulinska brevtexterna. En vanlig invändning från dem som gör en nytolkning av Nya testamentets syn på samkönat sex är att arsenokoitai bara kan anses syfta på en dominerande form av sex, såsom pedofili eller homosexuell prostitution – alltså inte på den ömsesidiga och kärleksfulla form av samkönat sex som har kommit att bli vanlig i vår egen kultur. Detta argument understryks av att det andra ord för samkönat sex som Paulus använder sig av i Första Korinthierbrevet, malakoi, syftar på den mottagande parten i en manlig samkönad sexakt. Därmed, menar många revisionister, verkar det mest rimliga vara att han har en manlig prostituerad i åtanke, alternativt en pojke som blir använd för att tillfredsställa någon annans begär (pedofili).

Men mot detta finns det ett antal tunga invändningar. Den första handlar om själva ordvalet. Om Paulus myntar ett nytt begrepp med hänvisning till lagarna i Tredje Moseboken verkar det ju rimligt att han också hade samma breda definition av homosexualitet i åtanke som vi i förra avsnittet såg att moselagen ger uttryck för. Till saken hör också att det redan fanns ett uttryck i grekiskan för homosexuell pedofili, och det var paiderastes. Om det var detta som Paulus syftade på borde han därför ha använt sig av detta ord!

Men även om vi ser till sammanhanget i stort blir det svårt att tänka sig att Paulus bara skulle ha syftat på exploaterande former av samkönat sex. I Första Korinthierbrevet 5, och faktiskt också i andra halvan av kapitel 6, talar Paulus om olika former av otukt (i första hand incest och prostitution) – men ingenstans nämner han om ett exploaterande beteende som det primära problemet. Tvärtom uttrycker han sig påfallande generellt när han sammanfattar sitt resonemang med orden: ”Fly bort från otukten! All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den otuktige syndar mot sin egen kropp” (1 Kor 6:18).

Samma generella formuleringar kring otukt träder fram i Första Timotheosbrevet, där Paulus gör en utläggning av den andra tavlan i Tio Guds bud. Det exempel som han ger när han ska kommentera det sjätte budet – ”Du skall inte begå äktenskapsbrott” (2 Mos 20:14) – är ”dem som utövar otukt och homosexualitet”. Och lika lite som i det sjätte budet tycks aposteln här vara fokuserad på en exploaterande form av sexualitet. All otukt och alla former av äktenskapsbrott är fel – och till denna kategori hör bland annat arsenokoitai. Kevin DeYoung skriver:

Om han ville chockera Timotheos och göra sina judiska fränder upprörda och spränga det rådande normsystemet i den tidiga kyrkan genom att öppna för trogna samkönade relationer valde Paulus ett hopplöst otydligt sätt att introducera en sådan radikal förändring. … Förväntas vi verkligen tro att Paulus – precis efter att han har uppmanat till exkommunicering på grund av sexuell synd (5:4–5, 13) och i samma veva som han hänvisar till Mose lag (6:9), och precis innan han förankrar sin sexuella etik i Första Mosebokens skapelseberättelse (6:16) – menade att ”uppenbarligen talar jag inte om två vuxna män i en långsiktig relation”? Och om han hade för avsikt att förmedla ett sådant budskap till korinthierna eller till Timotheos, hur skulle det ha kunnat vara uppenbart för någon av dem?[8]

5. Romarbrevet

Den text som står ut som viktigast för alla som vill få klarhet i Nya testamentets syn på samkönat sex är annars Romarbrevets första kapitel. Här och nu finns inte möjlighet att i detalj gå igenom denna text, utan vi får än en gång hänvisa till referenslitteraturen.[9]

Men låt oss ändå komma med några korta iakttagelser. De som argumenterar för att Paulus undervisning inte kan tillämpas på jämlika, kärleksfulla samkönade relationer brukar göra detta utifrån en eller flera av följande tankelinjer:

1) Paulus talar bara om promiskuös homosexualitet: pedofili, prostitution och/eller tempelprostitution.

2) Paulus tal om samkönat sex som ”mot naturen” handlar enbart om att detta stod i strid med normerna i hans egen judiska miljö.[10] Till exempel likställer Jesper Svartvik Paulus tal om att kvinnorna ”bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga” (Rom 1:26) med ”senare tiders diskussion om huruvida en kvinna kan tillåtas köra bil, bära byxor, dricka starksprit, utbilda sig till pilot, tjänstgöra som rektor, bli prästvigd och väljas till kyrkorådsordförande”.[11]

3) Paulus talar om orenhet, snarare än synd. Detta är en av huvudlinjerna både i revisionisten Dan O. Vias inlägg i Homosexuality and the Bible: Two Views och i det svenska materialet Gud är större: Ett material om tro, hbt och sånt.

Problemen med dessa tankelinjer är dock många.

Först och främst har vi argumentationen i sin helhet. Det verkar nämligen inte alls som att Paulus hänvisar till samkönat sex för att detta skulle vara en större synd (eller mer promiskuöst) än andra synder. Snarare tycks han lyfta fram det som ett exempel på att alla människor, när vi vänder vår Skapare ryggen, börjar leva i strid med hans gudomliga ordningar – något som visar sig bland annat genom att de gudlösa ”bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga” och ”upptändes av begär till varandra” (Rom 1:26–27).

Till detta kan läggas att det inte finns några tecken på att de relationer Paulus talar om skulle vara exploaterande. Dels nämner han samkönat sex både bland kvinnor och män, dels talar han om ömsesidig njutning. Inget av detta stämmer in på bilden av att aposteln hade pedofili eller homosexuell prostitution i åtanke.

När det gäller talet om samkönat sex som ”mot naturen” (para physin) kan det vara värt att nämna att detta var ett vanligt uttryck för homosexuella handlingar i den antika världen. Framför allt visar dock argumentationen att det som Paulus syftar på är något djupare än bara romarrikets sedvänjor och bruk. Gång på gång hänvisar han nämligen direkt eller indirekt till skapelseberättelsen. Några exempel:

• I vers 20 talar Paulus om ”världens skapelse”.
• I vers 25 talar han om Gud som ”Skaparen”.
• I vers 23 talar han om ”fåglar, fyrfotadjur och kräldjur” – och allt detta finns omnämnt just i skapelseberättelsen. Det finns dessutom en parallell mellan denna vers och Första Moseboken 1:26, där det står att människan skapas till Guds avbild och där mannen och kvinnan får uppdraget att råda över ”fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden”.
• Sist men inte minst tycks även kapitlet efter skapelseberättelsen ha funnits i Paulus bakhuvud, för flera ord och begrepp från skildringen av syndafallet dyker upp i Romarbrevet 1, till exempel talet om ”lögnen” (vers 25; jfr 1 Mos 3:1) och att all synd förtjänar döden (vers 32; jfr 1 Mos 3:19).

Angående teorin att Paulus bara skulle tala om kultisk (men alltså inte moralisk) orenhet – något som bland annat förs fram av Svenska Kyrkans Unga i boken Gud är större[12] – verkar det ju minst sagt långsökt att Paulus skulle återlansera ett begrepp från Gamla testamentet som han i andra texter tydligt vänder sig emot (se Rom 14:20; 1 Tim 4:4–5; jfr Mark 7:18–19). Men minst lika viktigt är att han senare i precis samma brev, Romarbrevet 6:19, använder samma uttryck för orenhet som i v 24 [Folkbibeln: ”förnedrade sina kroppar”] och att detta uttryck både där och på andra ställen tycks refererera just till sexuella handlingar.[13] Slutligen är det en missuppfattning att Gamla testamentets helighetslagar ”bara” handlade om kultisk orenhet. I sammanfattningen av lagarna om otukt/sexuell orenhet talas det nämligen om alla dessa beteenden som exempel på ”missgärningar” – alltså som synder. Därtill talas det om dessa bud som tillämpbara för både judar och hedningar (se 3 Mos 18:25–26).

Mot denna bakgrund är det svårt att se att Romarbrevet 1 kan reduceras till att bara handla om en viss typ av samkönat sex. Därmed är det symptomatiskt att Jesper Svartvik – en av Sveriges viktigaste företrädare för den revisionistiska teologin – faktiskt ägnar minst utrymme åt att reda ut detaljerna kring just denna text, trots att majoriteten av världens bibelforskare skulle säga att det är den klart viktigast för alla som vill få klarhet i Nya testamentets hållning till samkönat sex.

6. Homoerotiska relationer i Bibeln?

En sista fråga som kan sägas ha med Bibelns texter om homosexualitet att göra knyter an till teorin som i vissa kretsar har fått stor spridning och som går ut på att Bibeln faktiskt innehåller flera möjliga (företrädarna för denna linje skulle säga: troliga) homoerotiska relationer. Som exempel på sådana brukar nämnas:

• Rut och Noomi (se Ruts bok).
• David och Jonatan (se 1 Sam 18–20).
• Jesus och Johannes (se Joh 13:23–25).
• Marta och Maria (se Luk 10:38–42).
• Officeren och hans tjänare (Matt 8:5–13).

Det behöver knappast sägas att det här är en mycket spekulativ typ av bibeltolkning. Inte bara för att texterna i sig inte har något att säga om detta, utan också för att homoerotiska relationer var något främmande i den judiska miljön.

Två av berättelserna kan dock förtjäna en närmare granskning. Den första av dessa är relationen mellan David och Jonatan, en relation som David beskriver med orden: ”Du var mig mycket ljuvlig. Din kärlek var mig underbar, mer än kvinnors kärlek” (2 Sam 1:26; jfr 1 Sam 18:3; 19:1). Angående detta skulle man kanske kunna säga så här: Det finns inget stöd i Bibeln för att David och Jonatan hade en erotisk relation – men därmed är inte sagt att det inte kan ha funnits en erotisk spänning dem emellan. Även på denna tid är det ju rimligt att en minoritet av befolkningen hade en homosexuell orientering, och om det skulle vara så att vi ser spår av detta i berättelsen om David och Jonatan är det inte något konstigt i sig. Lika uppenbart är dock att detta i så fall inte är att betrakta som ett stöd för att leva ut denna attraktion i form av sexuella handlingar. Tvärtom talar Bibelns tystnad när det gäller detta för att det här inte var något som bejakades av Bibelns författare – och sannolikt inte heller av David och Jonatan. Snarare ska vi se det som ett uttryck för en nära och personlig vänskap utan sexuella övertoner, något som är alltför sällsynt i vår egen kultur.

Den andra texten som kan vara värd att stanna upp inför är Nya testamentets skildring av den romerske officeren vars tjänare är sjuk, men som genom Jesu makt blir botad. Eftersom det på denna tid var vanligt med pedofila relationer mellan officerare och deras slavar, menar man från queer-teologiskt håll att det är fullt möjligt att även detta skulle handla om en sådan relation. Och om så är fallet skulle alltså Jesus – om än indirekt, genom att inte tillrättavisa officeren för detta förhållande – ha varit positivt inställd till deras pedofila förhållande.

Hur otroligt det än kan låta är detta ett argument som har blivit allt vanligare på senare tid, och det förtjänar därför att bemötas. Robert Gagnon gör det genom följande sex punkter:[14]

1) Långtifrån alla romerska officerare hade sex med sina slavar, så detta var inte något som Jesus kunde förutsätta. Särskilt inte som officeren (i Lukas version) beskrivs som en man som älskade det judiska folket och som därtill hade finansierat bygget av den lokala synagogan (se Luk 7:4–5).

2) I de fall då romerska officerare verkligen hade sex med sina slavar, var det ofta i en uttalat exploaterande form, ibland också tillsammans med tvångskastrering för att ”feminisera” pojken. Att Jesus skulle ha sanktionerat något sådant faller på sin egen orimlighet.

3) Jesus umgicks ofta med både prostituerade och tullindrivare, men utan att sanktionera deras syndiga leverne. Varför skulle vi tänka annorlunda kring en romersk officer?

4) Det stöd som officeren åtnjöt från det judiska folket talar starkt emot att han var känd som pedofil. Alla former av homosexuella handlingar ansågs som avskyvärd i den samtida judendomen.

5) Det finns inget som helst stöd för denna tolkning hos evangelisterna själva. Om Paulus – som ändå hade haft någon form av uppgörelse med den judiska lagen – var negativ till homosexuellt sex, hur mycket mer ska då inte Matteus, Lukas och ”Q-källan” ha varit det?

6) Slutligen, menar Gagnon, är det mest troliga att den tjänare som omtalas (på grekiska pais, pojke) faktiskt var officerens son. Men oavsett hur det är med den saken torde 1–5 räcka för att avgöra frågan.

7. Från ett annat perspektiv …

Det finns förstås andra sätt att argumentera för en klassisk kristen syn på äktenskap och sex än att gå i närkamp med bibeltexterna. Bibeln har en tolkningshistoria som vi alla kan sägas vara påverkade av, även om olika traditioner väljer att tillmäta denna historia lite olika betydelse – med protestantiskt–katolskt som ett av de mest kända spänningsfälten.

Oavsett vår teologiska hemvist bör det dock vara relevant för oss alla att i princip alla kristna i alla tider har haft en förståelse av Bibelns texter som fått dem att dra slutsatsen att sex bara hör hemma i ett äktenskap mellan en man och en kvinna. När man påtalar detta brukar man å andra sidan mötas av argumentet att även kyrkan har visat sig ha fel i flera betydelsefulla frågor – till exempel slaveriet, kvinnans ställning i församlingen och vilken attityd vi ska ha till människor av annan etnicitet.

Här tror vi att det är viktigt att säga att detta faktiskt är en sanning med modifikation.[15] Det har nämligen alltid funnits kristna som har utmanat den rådande ordningen i dessa frågor. Och viktigast av allt: När det har gjort det, har de i väldigt hög grad hänvisat just till de bibliska texterna. Det är precis därför som frågan om vad bibelordet säger om samkönat sex är så viktig: kyrkan kan bara reformeras genom att gå tillbaka till Bibelns egna texter. Något som denna artikel har varit ett, om än kortfattat, försök att göra.

Till saken hör också att det finns andra sätt att lära sig av kyrkans tradition, och då tänker vi inte minst på vår moderna historia. Några exempel:

1) Över hela världen kan vi se att det i påfallande hög grad är konservativa kyrkor med en hög syn på Skriftens auktoritet som växer. Kyrkor som i stället tar lätt på Bibelns ord, eller som omtolkar Skriften på ett sätt som ligger i strid med vad majoriteten av alla kristna håller för sant och riktigt, brukar i längden tappa gnistan. Intressant nog brukar de ofta börja omvärdera också andra sidor av det bibliska vittnesbördet, till exempel synen på Jesu unika ställning som Frälsare. Kan detta förse oss med en ledtråd för hur vi som kristna bör hantera frågan om samkönat sex?

2) De kyrkor som har öppnat för att viga homosexuella har samtidigt – medvetet eller omedvetet – varit med och öppnat för den flodvåg som nu sköljer över hela det västerländska samhället och som beskrivs med ordet ”queer”. Querrörelsens budskap är att allt tal om normalt och onormalt har passerat bäst-före-datum, att den sexuella identiteten är något flytande och att både det biologiska eller det sociala könet är att betrakta som en konstruktion. Kan det dölja sig en djupare sanning bakom detta, att när vi bryter mot den mest basala skapelseordningen – att konstruktionen av våra kroppar faktiskt säger något om vad eller vilka vi bör ha sex med – då öppnar vi dörren för en total och därmed förödande normlöshet i vårt samhälle i stort?

3) Och kopplat till detta: Är det inte just detta scenario som målas upp när vi läser Romarbrevets första kapitel? Finns det inte all anledning att ta en text på djupt allvar som så profetiskt kastar sitt ljus över vår egen samtid, med alltifrån den postmoderna lögnen om att ”var och en har sin egen sanning” till den sexuella förvirring som griper omkring sig i denna villfarelses spår?

4) I praktiken innebär detta också att de bibliska texterna om otukt faktiskt ligger bortanför frågan om vad som är till skada bara för de inblandade individerna. Snarare verkar det som att sex utanför vår Skapares plan och vilja är något som förminskar oss.

a) Som människor, för att vi alla är skapade till Guds avbilder. Därför ska vi vare sig tillbe eller böja oss under något annat än vår Skapare, och vi ska respektera de gränser för sexualiteten som han har satt upp. Vi ska inte ha sex utanför det äktenskapliga förbundet, inte med en nära släkting, inte med en person av samma kön, inte med ett djur …

b) Som kristna, för att vi dessutom är fyllda av Guds helige Ande. Med aposteln Paulus ord: ”Fly bort från otukten! All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den otuktige syndar mot sin egen kropp. Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva? Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp!” (1 Kor 6:18–20).

Svenska Evangeliska Alliansen

 

[1] Se till exempel Homosexuality and the Bible: Two Views av Dan O. Via och Robert A J Gagnon (Augsburg Fortress 2003). Två läsvärda böcker av företrädare för den evangelikala traditionen är Is God Anti-Gay? And Other Questions about Homosexuality, the Bible and Same-Sex Attraction av Sam Allberry (The Book Company 2013) och Compassion Without Compromise: How the Gospel Frees Us to Love Our Gay Friends without Losing the Truth av Adam T Barr och Ron Citlau (Bethany House 2014). På svenska redovisas en postmodern liberal hållning i Jesper Svartvik, Bibeltolkningens bakgator: synen på judar, slavar och homosexuella i historia och nutid (Verbum 2007), medan en mer klassisk hållning träder fram i antologin Den hemlösa sexualiteten: Om homosexualitet och kristen tro (Libris 2001).

[2] Kevin DeYoung, What Does the Bible Really Teach about Homosexuality? (Crossway 2015), s 26–27. (Vår översättning.)

[3] Jesper Svartvik, Bibeltolkningens bakgator: synen på judar, slavar och homosexuella i historia och nutid (Verbum 2007), s 283.

[4] Kevin DeYoung, What Does the Bible Really Teach about Homosexuality? (Crossway 2015), s 35–36. (Vår översättning.)

[5] Kevin DeYoung, What Does the Bible Really Teach about Homosexuality? (Crossway 2015), s 38. (Vår översättning.)

[6] Se Jesper Svartvik, Bibeltolkningens bakgator: synen på judar, slavar och homosexuella i historia och nutid (Verbum 2007), s 283–291.

[7] Kevin DeYoung, What Does the Bible Really Teach about Homosexuality? (Crossway 2015), s 40–42. (Vår översättning.)

[8] Kevin DeYoung, What Does the Bible Really Teach about Homosexuality? (Crossway 2015), s 64–65. (Vår översättning.)

[9] Förutom Kevin DeYoungs bok vill vi särskilt rekommendera Richard Hays kapitel om detta i boken The Moral Vision of the New Testament, som finns i svensk översättning i Den hemlösa sexualiteten: Om homosexualitet och kristen tro (Libris 2001), s 41–84.

[10] En individualistisk-existentialistisk tolkning av samma fenomen innebär att man genom att ”gå emot sin natur” inte längre är sann mot sig själv, och därmed gör något som känns fel för en själv. Detta argument drivs av bland annat Svenska Kyrkans Unga i boken Gud är större: Ett material om tro, hbt och sånt (Religion hjärta hbt 2012), s 75. Det är dock så anakronistiskt att det knappt ens förtjänar ett bemötande – skulle alltså den judiskt skolade Paulus mena att ”Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor” (Rom 1:18) för att de inte är ”sanna mot sitt sanna, homosexuella jag”?

[11] Jesper Svartvik, Bibeltolkningens bakgator: synen på judar, slavar och homosexuella i historia och nutid (Verbum 2007), s 300.

[12] Gud är större: Ett material om tro, hbt och sånt (Religion hjärta hbt 2012), s 75.

[13] För fler bibelreferenser, se 2 Kor 12:21; Gal 5:19; Ef 4:19; 5:3; Kol 3:5; 1 Thess 2:3; 4:7.

[14] Robert A. J. Gagnon, ”Did Jesus Approve of a Homosexual Couple in the Story of the Centurion at Capernaum?”, 2007. http://www.robgagnon.net/HomosexCenturionStory.htm

[15] För en fortsatt utläggning av detta, se även punkt 5 i denna artikels andra del.