Niklas Piensohos kapitel i antologin Motbilden och budskapet – om Bibeln och partnerskapsfrågan (Marcus förlag 2001).
Kan vi som kristen församling välsigna två människor med anledning av att de har ingått ett partnerskap? Är det möjligt för oss att ordinera människor till tjänst i församlingen, som lever i ett partnerskapsförhållande?
Frågan om de homosexuella och församlingen är inte en fråga utan många och på olika nivåer. I debatten har det kommit att handla mycket om de homosexuellas situation i största allmänhet. Men de stora frågorna i Svenska Missionsförbundet gäller hur vi ska förhålla oss till ordination av pastorer som lever i partnerskap och om vi som församlingar ska genomföra välsignelseakter med anledning av att någon ingår ett partnerskapsförhållande. Så länge frågorna har gällt olika synsätt har vi kunnat föra det goda samtalet men när vi kommer till pastorala akter, måste vi välja väg. Man kan inte både genomföra en välsignelseakt och låta bli. Det blir antingen eller.
Problemet i debatten ar att det har kommit att framstå som om man antingen förkastar den homosexuella människan på alla sätt eller också får man löpa linan helt ut och acceptera de homosexuella på alla satt. Allt eller inget. Riktigt så enkelt är det ju inte. I våra attityder mot homosexuella människor finns en mängd olika förhållningssätt och vi kommer aldrig att kunna fatta beslut i våra församlingar om vilka åsikter våra medlemmar får ha gentemot homosexuella. Inte heller är de homosexuella en homogen grupp. Bland människor som har en homosexuell läggning finns en mängd olika förhållningssätt till den egna sexualiteten. Men mycket av debatten har kommit att handla om ren åsiktsregistrering. Man får inte tycka vad som helst. För mig är det givet att vi under lång tid framåt kommer att ha stor spännvidd i våra församlingar både kring förhållningssätten till homosexuella och i åsikter om homosexualitet.
De frågor om de homosexuella och församlingen som vi däremot förväntas ta ställning till i församlingarna är kopplade till akterna. Där måste vi sätta ner fötterna. Det svar vi ger på frågorna om välsignelseakt och ordination kommer att utestänga den som vill agera på ett annat satt. Det beslut som går segrande ur striden kommer per definition att utesluta den andra hållningen.
Välsignelseakt och ordination – en bibelfråga
För mig är det självklart att all pastoral praxis tar sin utgångspunkt i Bibeln. Även om akterna inte finns beskrivna eller påbjudna i skriften måste de ha någon form av förankring i Bibeln. Skälet till det är enkelt. Alla pastorala akter utgör en form av kristen förkunnelse och all förkunnelse bör på ett eller annat satt utgå från Bibeln. Därför är frågan om välsignelseakt och ordination först och främst en bibelfråga och inte något annat.
När jag närmar mig Bibeln för att få vägledning i olika frågor finns det i alla fall tre nivåer som jag kan söka svar på. För det första är frågan om det finns någon text som berör själva sakfrågan. Hur är i så fall texten konstruerad? Om det finns flera texter är frågan om de säger samma sak och vilken helhetsbild de ger av frågan.
För det andra är frågan om det finns texter som berör ett större sammanhang där min fråga ingår som en del. För det tredje finns det texter som talar om allmänna förhållningssätt till exempel att älska sin nästa som sig själv, att vara ärlig, att bära varandras bördor, osv.
Biblisk kristendom handlar om att försöka läsa Bibeln samtidigt på alla dessa nivåer och låta skrift tolka skrift. Alla försök att isolera ett enda bibelord och Gora det till en formalprincip verkar deformera skriften och den kristna tron. Snarare masten tron leva i en ständig dialog med Bibeln som helhet for att ge en sund bild av tron. Jag vill inte påstå att detta ar en enkel form av kristendom eller att svaren alltid finns lättillgängliga, men jag har svårt att finna alternativ till en seriös biblisk kristendom.
Om olika bibelord tycks tala i olika riktningar i samma fråga, far man brottas med de olika sammanhang som texterna kommer ur. Vad kan jag veta om texternas tillkomst och de frågor som ligger bakom texternas formuleringar? I många frågor kan man konstatera att det finns flera olika svar som kan kallas bibliska. Ibland är mångfalden den bibliska modellen och inte enfalden. Så har jag kommit att förstå frågorna om till exempel församlingsstruktur och ledarskap. Det finns ett flertal olika sätt for församlingen att lösa sin organisation och sin pastorsfråga på i NT. Ibland måste jag konstatera att det inte går att hitta ett tillfredsställande svar utifrån de bibliska texterna och därför måste jag också kunna leva med öppna frågor.
Både mångfalden, öppenheten och en ständig dialog hor till den bibliska kristendomstolkningen, som jag ser det. For mig ar Bibeln mediet till min tro snarare an malet for min tro.
I alla teologiska kontroversfrågor brukar man kunna hitta bibelord på båda sidor. Den som driver en teologisk linje som delvis bryter mot vad kyrkorna traditionellt har stått för brukar i regel framhålla någon form av bibelsammanhang för att underbygga sina nya ställningstaganden. I frågan som den här boken berör är det inte så. Debatten om Bibeln och homosexualiteten handlar om hur ett antal texter, som alla uttrycker ett avståndstagande till sexuella handlingar mellan människor av samma kön, ska tolkas. Oavsett vilken slutsats man kommer fram till i en sån diskussion kvarstår faktum att det enda Bibeln säger i frågan om sexuella handlingar mellan människor av samma kön, är nej. På lite olika sätt, nej. Man kan naturligtvis hävda att Bibelns författare saknade många av de insikter vi har idag och att bibelordet därför måste läggas åt sidan. Man kan hävda att dessa texter endast ska ses som tidsbundna eller kulturellt betingade uttryck och därför är ogiltiga för vår tid. Men hur man än väljer att hantera dessa bibeltexter kan man inte hitta någon enda text som i sak uttalar sig positivt om sexuella handlingar mellan människor av samma kön.
Lyfta undan bibeltexten
Om man lyfter blicken något och istället funderar kring sexualiteten som helhet kan man konstatera att den enda form av sexuella handlingar som Bibeln sanktionerar är de mellan man och kvinna. Även inom detta område finns klara avgränsningar och restriktioner. Men det finns inga texter som öppnar dörren för andra sexuella handlingar än mellan man och kvinna.
Kvar finns ett tredje alternativ till biblisk hållning och det är att finna stöd i mer generella texter och i dem läsa in en tillåtande hållning i fråga om homosexualiteten. För mig blir en sådan läsning omöjlig när både texterna som talar i sak och de mer övergripande texterna om sexualiteten är utformade som de är.
För att komma runt denna problematik verkar man gå in för att problematisera texterna som talar om sexuella handlingar mellan människor av samma kön. Genom att lyfta fram alternativa tolkningar eller genom att kraftigt avgränsa den form av sexuella handlingar som texterna gäller kan man lyfta undan dessa texter.
I nästa steg blir tystnaden det stora argumentet. Om man kan avfärda alla texter i NT som talar om homosexuella handlingar, så måste man dessutom säga att den tystnad som då uppstår i sakfrågan, egentligen betyder ett ja till sexuella handlingar mellan människor av samma kön. Så kan till exempel Jesu tystnad i frågan tolkas som ett accepterande, eller rent av som ett bejakande, av sexuella handlingar mellan människor av samma kön. En tolkning som känns minst sagt spekulativ. Om tystnaden i olika frågor kan tas till intäkt för att Bibeln egentligen bejakar det den tiger om står vi inför monumentala problem. Om vi låter tystnaden tala på det sätt som har skett i debatten om homosexualiteten kan vilken position som helst snart försvaras.
I debatten kring de homosexuella och församlingen har frågan om akterna förvånat mig. Ingen har fört fram någon form av bibelteologisk grund for välsignelseakt eller ordination av den som lever i homosexuellt partnerskap. Sant är att många av de akter som finns i vara församlingar inte är kopierade direkt ur Bibeln, men det finns en positiv grundsyn på de förhållanden som vi har skapat akter kring. Vigselaktens ordning och äktenskapets juridiska form kan man inte utläsa direkt ur NT, men Bibeln har en grundmurat positiv hållning till äktenskapet. Men när man närmar sig frågan om sexuella handlingar mellan människor av samma kön måste man konstatera att alla texter som på något satt uttalar sig är avvisande och att inga dörrar öppnas någonstans i skriften mot andra sexuella relationer än de mellan man och kvinna.
Det unika med denna debatt är det helt entydiga bibliska materialet. Jag känner inte till någon annan fråga där bibeltexterna är så samstämmiga. I alla andra laddade etiska frågor finns det bibelord som öppnar olika dörrar, även om huvudfåran pekar i en bestämd riktning. Himmel och helvete, skilsmässa och omgifte är frågor av den typen. Med god vilja kan man hitta bibeltexter som kan företräda två motsatta positioner i dessa frågor. Man kan avvisa både skilsmässa och omgifte, men det går också att finna visst stöd för skilsmässan och omgiftet i Bibeln, särskilt om man kan tänka sig att lyssna till GT. Samma sak gäller frågan om himmel och helvete. Huvudfåran i NT talar om en dubbel utgång, men med mycket god vilja kan man hitta några texter som möjligen öppnar dörren for allas slutliga frälsning. Men i frågan om homosexualiteten är Bibeln, både GT och NT samstämmigt avvisande. Om inte det kan vara vägledande undrar jag om det finns någon fråga överhuvudtaget där Bibeln kommer att ha något att säga. Kanske är det därför frågan om de homosexuella och församlingen är så laddad? Det gäller egentligen inte en grupp homosexuella som vill bli sanktionerade, det gäller Bibeln som rättesnöre. Finns det ingen positiv bibelgrund måste pastorala akter som på olika satt sanktionerar homosexuellt samliv vara omöjliga.
Största möjliga lycka
Vore det inte mer renhårigt att erkänna att alla försök att stadfästa homosexuellt samliv är obibliska? Det går inte att med bästa vilja i världen hitta något enda bibelord som sanktionerar sexuellt samliv mellan människor av samma kön. Skall vi välsigna partnerskap skall vi också tala om att vi på denna punkt är obibliska. Vi går emot vad Bibeln säger oavsett vilka skäl vi har. Det enda alternativet till biblisk hållning i denna fråga är att mycket drastiskt skära i alla texter som ger riktlinjer för hur livet ska levas. Den förhärskande varianten av denna ståndpunkt brukar bestå i att man kokar ner Bibelns alla etiska påståenden och uppmaningar till en enda formalprincip. Ofta formulerad som kärlek framför allt. Det enda etiska imperativ man håller sig med är kärleken. Samtidigt förbehåller man sig rätten att själv uttolka vad kärleken betyder i olika frågor. For mig framstår den här hållningen som en form av utilitarism (”den etiska åskådning enligt vilken en handlings moraliska värde beror på dess nytta, dvs, dess förmåga att främja den allmänna lyckan. Handlingsmålet är största möjliga lycka åt största möjliga antal” – FOCUS Uppslagsbok). En konsekvensetik utan några regler som måste följas. Det enda som räknas är handlingarnas effekter. Om effekten är kärleksfull i betraktarens ögon är handlingen god. Jag är för egen del tveksam till om detta kan kallas for en biblisk hållning. Det är ju i så fall en mycket tunn bibel man håller sig till. Dessutom är jag tveksam till den människosyn som ligger bakom hållningen. Jag tror inte att man tar synden på tillräckligt stort allvar. Om vi hade haft förmågan att i alla delar första effekterna av vara handlingar har ju Bibelns författare kunnat uttrycka sig mycket mer koncentrerat: ”Ni vet ju själva vad som gäller.”
I 1 Korinthierbrevet 6:9 skriver Paulus: “Har ni glömt att ingen orättfärdig ska få ärva Guds rike? Låt inte bedra er. Ingen som lever i otukt eller avguderi eller hor eller homosexualitet, i tjuvaktighet och själviskhet, ingen som dricker, som är ovettig och utsuger andra – ingen sådan får ärva Guds rike.” Inför det här bibelordet skulle jag avslutningsvis vilja dela några reflektioner.
För de allra flesta av oss kommer aldrig frågan om homosexualitet att bli en personlig utmaning. Brottningen med homosexualiteten är inte min egen brottning, det handlar om andra människor. Däremot finns det andra laster i listan som Paulus räknar upp som berör mig och många i våra församlingar. Den stora frågan blir för egen del hur jag låter Bibeln fungera som ett korrektiv till mitt eget liv. Orkar jag lyssna i de frågor där Bibeln stör mitt liv? Eller låter jag dem passera? Och i så fall, är det kanske därför några i var gemenskap är beredda att gå sa långt i sin revision av bibeltexterna om homosexualiteten, då ju jag också tar det lugnt inför andra texter som annars skulle bli närgångna för mig själv? Kan debatten om de homosexuella och församlingen leda till att Bibeln på nytt blir en måttstock för vårt liv skulle jag känna mig tacksam. Om jag på nytt börjar ta de texter på allvar som utmanar min ljumhet och bekvämlighet tror jag att mycket skulle börja förändras i vara församlingar.
Niklas Piensoho